I sita stund bytte jag byxor till ett par svarta istället för de gråa när jag skulle på begravningen. Det kändes helt enkelt lite bättre. Begravningen var jättefin, sorglig. Det var svårt att se alla så ledsna, tungt. Men det var ett fint avsked av en älskad person. Värst var det när de spelade så skimrande var aldrig havet. Då grät många.