Idag har jag städat ordentligt. Mitt rum är nu nästan helt redo för syster & co. Men de kommer ju inte hir förrän jag har åkt till grekland och då ska det sista också vara borta. Mitt i städandet kom Felix hit så han fick allt dra sitt strå till stacken och dammsuga medan jag plockade klart. Tack älskling!

I morse så tränade jag en halvtimme också. Lite styrketräning blev det. Jag var dock ganska seg i benen efter löpningen igår men det gick helt okej.

Ikväll blir det grillning i Brottby med Birgitta och Calle. Det var länge sedan och ska bli väldigt roligt att få träffa dem igen. Och dessutom är Calle en mästare i grillning så jag tvivlar inte på att det kommer att smaka gott heller.

Slappardagen tog slut när jag bestämde mig för att dra ut och springa. Jag joggade i ca 50 minuter och avslutade sedan med ett dopp i sjön. Första fyra kilometrarna var hemska för då hade jag håll i ena axeln och i ena sidan och sen i andra axeln. Men sista kilometrarna gick bra :) Väl hemma så stretchade jag lite och sen så lagade jag mat. Sallad, köttfärs, bröd, ost. Mums! Nu är jag jättemätt och ligger framför TVn och kollar på Brottskod Försvunnen på TV8.

Jag vaknade i morse av att det ringde på dörren, jag kastade mig upp för att öppna men när jag gjorde det så var ingen där. Underligt!

Idag har jag legat i min soffa hela dagen och kollat på Scrubs. Jag känner mig jävligt slö men det var det värt för det var nice. Ibland får man ha slappar-dagar tycker jag och idag var en sån dag. Det har ju ändå bara varit kasst väder och jag kände inte för att städa.

Imorgon måste jag dock städa tyvärr. 10 dagar går fort och snart är mamma & co hemma igen och då måste jag ha städat och rensat och gjort plats för syster & co som ska bo i mitt rum när de är här. De har ju lilla bebisen nu som måste få plats någonstans och då är det bekvämast för alla om de håller till i mitt rum eftersom att det är störst och mest avskilt. Men där är kaos just nu så det måste städas.

Egentligen så vill jag träna men det är så trist at göra sånt ensam så jag sitter kvar här i soffan istället. Skickade iväg ett sms till Marie i morse men fick inget svar :(

Jag undrar när Felix å grabbarna kommer hem, tror att det kan vara imorgon men jag vet inte vilken tid. Och jag har försökt ringa till Felix men kommer bara direkt till röstbrevlådan så inget svar där. Hoppas de har det bra i all fall.

Nu blir det läsa en bra bok för min del (Snabba Cash) och en god sallad till middag lite senare.
Hoppas på sol imorgon!

Jag är så förvirrad över vilken dag det är just nu. Jag jobbar konstiga tider och är ledig konstiga dagar. Nu är jag ledig två dagar så det borde vara fredag idag men å andra sidan var det fredag igår och då var jag ledig så min slutledningsförmåga säger mig att det borde vara lördag idag.

Jag och Marie var och såg The Proposal här i veckan. Den var bra. En riktig tjejfilm med lyckligt slut som man fick sig en hel del goda skratt av. Helt klart sevärd :)

I torsdags kväll efter jobbet tog jag bilden och åkte till min kära far ute på Ingarö och spenderade natten där. Det var trevligt.

Jag har fullt upp här hemma med att försöka hålla alla mammas blommor vid liv här i hettan. Jag tycker att de ser slokiga ut hela tiden och jag vet inte om jag vattnar för mycket eller för lite för hur jag än gör så ser de bara ledsna ut. Inga gröna fingrar här inte!

Nu blir det House och Scrubs-kväll för mig :)

Jag är gärna själv men helst inte ensam. Nu är jag mest ensam. Ofrivilligt själv skulle vara min definition på ensam. Så vill jag inte ha det. Springer runt bland en massa människor hela dagen men är ändå ensam för där finns inget som är viktigt. Inte idag i alla fall. Längtade bara hem. Nu är jag hemma, här var det bara mörkt och tyst.
Aldrig är man nöjd.

Solen går upp om mindre än en timme och jag har inte gått och lagt mig än. Jag skulle ha jobat till 21 ikväll men det hade tydligen varit någon fotbollsmatch idag så det var hur mycket folk som helst så jag var tvungen att stanna kvar extra länge. Fyra timmar.

Sen så skjutsade jag hem en kompis från jobbet också ända ut till vallentuna. Där var det mörkt, kallt och ensamt. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta därifrån. På något alldeles magiskt sätt så gjorde jag det i alla fall och nu är jag i tryggt förvar här hemma.

Jag har en ny favoritlåt. Lars Winnerbäcks Hjärter Dams Sista Sång. Den är underbar! :D

Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar upp för att jobba imorgon igen.

I mitt hus råder totalkaos och mina föräldrar har ändå bara varit borta några timmar. Diskbänken är belamrad med grejer (visserligen så är min andel ytterst liten men ändå), jag har lekt med vatten på verandan och klättrat runt med en blomspruta i ena handen och kameran i den andra i trädgården. I min säng ligger det en massa prylar och choklad och kakor och filmer och böcker. Osv.

Den här veckan kommer Lindas lekstuga att råda hos mig :D Det är ju sommar och folk är bortresta men jag jobbar tyvärr. Så för att underhålla mig själv så har jag timat nog fått en liten inspirationskick att fota och teckna och läsa och måla :D

Ikväll tänkte jag nog dra ut på en roadtripp till ett naturreservat vid havet och försöka fånga solnedgången på bild. Vi får se hur det går med den saken.

Idag har jag lekt med att fota vatten vilket här jättesvårt. Här får ni ett smakprov på det:



Och så har jag laddat ner två bildredigeringsprogram och lekt litegranna med grunderna i dessa och redigerat några bilder från Martin och Rebeccas bröllop för några veckor sedan, Såhär blev resultatet:


Anledningen till detta är att jag funderar på att göra någon form av foto-projekt i trean och då är det ju bra att kunna litegranna i alla fall. Jag vet dock inte vad för ett projekt det skulle kunna tänkas vara men om någon ha ren idé eller ett tips angående projektarbeten så bring it on.

Alla som vill är välkomna att delta i Lindas lekstuga under veckan, bara att höra av sig! :D

Altt har hänt på sistone.

Det har gått från bra till sämre till sämst till kaos.

Relationstrubbel till vänskapstrubbel till hemmatrubbel.

Allt på samma gång och inget verkar jag kunna kontrollera.

Det konstigaste är att allt verkade hända när jag inte var där.

Jag åkte och var nöjd och glad,
jag kom hem och hade ett förvirrat förhållande som ledde till jobbigt med en vän och dessutom en mamma som jag inte lyckas kommunicera med och som bara är ilsk på mig.

Allt detta händer och jag funderar på hur det gick till och vart jag varit medan allt hände. Hur gick det här till? Jag förstår inte!

Jag undrar om jag missar något, om det finns bättre eller om det borde vara annorlunda. Samtidigt tror jag inte att gräset är grönare på andra sidan och det är inte det som egentligen är problemet. Hur vet man om man bara älskar eller om man är kär? Gränserna är tunna och förvirrar mig. Försöker fånga tankar som bara försvinner och jag får inget grepp om något. Är allt bara ett spel vi spelar och finns det något pris att vinna eller är själva spelet målet? Hur vet man när vi har spelat klart med varandra och det är dags att spela vidare med någon annan? Så många frågar, så få svar.

Mina vänner är det bästa jag har. Jag har några få som jag är riktigt nära med och som alltid finns och som jag älskar mer än något. Hur kan man vara för nära? Jag vill ha rätt till mina nära vänner, jag vill ha dem nära inpå, under mitt skinn i min hjärna för utan dem där klarar jag inte att sortera min tankar. Jag behöver vara nära med många utan att göra något speciellt. Helt oskyldigt men ändå nära. Hur kan det vara för nära när det är lika viktigt som att andas?

Jag vill ha mitt egna hem. Där det är jag som bestämmer när, var, hur och varför. Vad jag ska äta, vad jag ska lägga mina pengar på, när jag ska städa, när jag ska tvätta, vilka jag umgås med, när jag umgås och hur allt ska gå till. Just nu känner jag mig bara fel. Umgås jag inte så borde jag. Tänk mer på att träffa dina vänner sägs det och jag får lite ångest över att jag kanske inte har några. Jag skickar lite sms och får svar direkt av alla, jag vet att jag har några. Jag träffar alla dessa underbara, kommer hem och får veta att jag borde vara hemma. Jag borde för nu är jag vuxen, då finns det andra saker man måste tänka på, det finns saker som ska vara viktiga när man är vuxen. Jag svarar; ja jag vet. För det gör jag ju, egentligen, men det känns inte viktigt, inte nu. Jag ser ju att det är stökigt, jag ser att det är dammigt, jag vet att det behöver tvättas och städas och diskas och plockas, samvetet säger att jag ska bry mig men resten lyder inte och jag låter det vara. Men hur ska jag kunna tycka att det är viktigt med ett stökigt golv när allt annat också är kaos och när det egentligen inte är här jag vill vara? Jag har skrivit en lista.