Kärlek är något underbart som vi alla behöver för att överleva. Men är det inte konstigt att något som kan vara så lätt för vissa är så himla svårt för andra? Ibland blir man knäpp på den man älskar men vill ändå inte vara ifrån honom eller henne en sekund. När kärleken tar slut krossas ens hjärta men ändå fortsätter man sukta. Och sen är det det där med att finna "den rätta". För alla kanske det inte finns en rätta, kanske kommer man ha flera stora kärlekar i sitt liv. Men jag tror att man har funnit den rätta när man fortfarande vill stanna trots att allt är skit.