Sex, vänner och lycka tycks vara de ämnen som kommit på tal oftast den senaste veckan i mina umgängeskretsar.

Jag pratade med en kompis om sex med olika partners, one night stands osv, och hon berättade att hon för en tid sedan haft sex med en kille. Allting hade varit bra, han var snygg, snäll, omtänksam och de var inte för fulla eller något sådant och så hade hon blivit positivt överraskad när killen verkligen ansträngt sig för att hon också skulle ha det skönt. Hur sjukt är inte det egentligen? Varför skulle han inte ansträngt sig? Man är ju två om att ha sex. Med varandra. Men så förstår jag henne ändå på något sätt. För är det inte lite så att dagens unga tjejer (jag säger dagens för jag vet ju faktiskt bara hur det är bland mina kompisar) och killar har fått det inpräntat i sig att det är så mycket svårare för tjejen att komma att man ger upp innan man ens börjat försöka? Att uppnå det där sexet som är riktigt bra räknar man liksom inte med att man ska få genom ett engångsligg och då nöjer man sig som tjej med att det är okej. Bara han får komma.

Sen har vi det där med vänner, då har jag hamnat i två olika sorters diskussioner; sex med vänner och att hålla kontakten med vänner. Det första ämnet är nog det svåraste. Vissa hävdar att sex med vänner är idiotiskt och fel och aldrig kan sluta bra. Någon måste bli sårad. Jag vet faktiskt inte vad jag tror riktigt. Varför skulle man inte kunna kombinera vänskap och sex utan att någon blir sårad? För inte kan det väl vara så att bara för att man ligger med någon så måste en av parterna få känslor för den andra? För det är ju faktiskt bara då någon blir sårad, om bara den ena får känslor. Och om nu en kan vara vän och ligga utan att få känslor så borde det ju rimligtvis vara så att två personer som är vänner ska kunna hitta varandra och ligga med varandra utan att få känslor för varandra. Men det är bara vad jag tycker borde vara en rimlig ekvation.

Att hålla kontakten med vänner kan också vara knepigt. Det är en balansgång det där med givande och tagande. Själv kan jag tycka att det är upp till båda att hålla kontakten med varandra men så brukar det ju inte bli i verkliga livet. B sa igår att hon har några vänner där hon måste vara den som hör av sig för att de ska hålla kontakten och så har hon några vänner som hör av sig till henne för att hålla kontakten vid liv. Jag är nog en typisk person som håller kontakten med folk och det är antagligen därför jag kan tycka att det är väldigt nonchalant och drygt att inte höra av sig till sina vänner, att bara räkna med att folk ska höra av sig till en utan att man själv anstränger sig.
Jag hade själv en sådan diskussion med en nära vän för ett tag sedan då jag hävdade att vi inte skulle ha någon kontakt alls om det inte vore för mig. Jag tror fortfarande inte att vi skulle ha särskilt mycket kontakt om det inte vore för mig och det är konstigt eftersom att vi är så nära vänner ändå. Jag antar att vi alla är olika och att man får vara glad för de som hör av sig och kämpa lite mer för de som är dåliga på det. För inte skulle man kämpa om de inte vore värda det.

Det sista ämnet handlar om lycka och om att mäta lycka eller oförmågan att mäta lycka. Gårdagens diskussion fick snabbt fokus på vad pengar gör för lyckan hos en människa eller en familj. Antagligen eftersom att det är något väldigt mätbart och ett stort maktmedel. Så fort diskussionen började handla om pengar så klövs folks åsikter ordentligt. En part var säker på att pengar gjorde det lättare att vara lycklig, nästa var helt övertygad om att rika människor var mycket olyckligare och hade större problem än de med liten inkomst och en tredje part hävdade bestämt att alla var vi lika olyckliga oavsett inkomst. Själv var jag väldigt kluven till de olika åsikterna och de olika aspekterna av frågan.

Man kan tänka som så att med mycket pengar så har man möjligheter. Man kan göra precis vad som helst, unna sig vad som helst, köpa vad som helst. Detta i sin tur leder till att man kan förverkliga sina drömmar, starta ett företag, resa jorden runt, bygga ett stort hus eller vad man nu drömmer om. Vilket är bra. Att förverkliga sina drömmar är något som vanligtvis brukar göra människor lyckliga och nöjda med tillvaron. Men det finns ett problem. Om man kan få allt, vad ska man då drömma om?

Nästa tanke kring ämnet är att man inte kan mäta olycka eller lycka. Man kan bara uppskatta hur nöjd man är med tillvaron. Och precis som att människor har olika smärtgränser så är folk nöjda med olika saker. Vad som för en person skulle vara det värsta de kan tänka sig är kanske för någon annan ingenting alls att bekymra sig om. Hur mäter vi då vem som är lyckligast? Kan det inte även vara så att den som har vant sig vid en situation inte uppfattar den som lika hemsk som någon som precis hamnat i samma sits?

C sa att det finns studier gjorda som handlar om människor som vunnit mycket pengar på t.ex. lotto. Han hävdade att dessa studier visat att de som vinner på lotto blir olyckligare än andra. Själv tycker jag att det borde vara svårt att göra en sådan studie eftersom att man då måste ha en kontrollgrupp med människor som inte vann på lotto och se hur lyckliga eller olyckliga de blivit under samma tid. Och då kommer vi igen till samma fråga, hur mäter man det då?
Säg t.ex. att det bor två familjer i samma kommun, den ena familjen (A) bor i en stor villa med utsikt över sjön. De vuxna i familjen har välbetalda jobb och barnen får åka på semester två gånger om året. Den andra familjen (B) däremot bor ganska många i en inte jättestor lägenhet där barnen får dela rum och pappan jobba natt. Om de semestrar så är det campingsemester i Sverige som gäller eftersom att de inte har råd med mera. Tänk er nu att båda dessa familjer, trots olikheterna är ganska nöjda med tillvaron. De är lagom lyckliga helt enkelt. Om det nu skulle hända någonting med familj A så att de var tvugna att sälja sitt stora hus och flytta in i en mindre lägenhet och inte heller ha råd med de årliga semestrarna längre så skulle de hamna i samma sits som familj B.
Skulle familj A då fortfarande vara lika lyckliga eller skulle de tycka att de drabbats av just olycka? Och om familj A drabbats av olycka när de fått det som familj B redan hade det, betyder det då att familj A tidigare var lyckligare och att familj B aldrig kunde varit lika lyckliga som familj A var?

Även jag vet att lycka inte handlar om bara ekonomiska saker men jag använde det nu för att statuera ett exempel då det är lättast att mäta på det viset. Dessutom hävdar forskare att trygghet är något som gör människor lyckliga och för de flesta männsikor är ett hem med tak över huvudet och en stabil ekonomi trygghet så det passade väl ganska bra att ta just det som exempel då tycker jag.

Mycket blev det och alla dessa saker kan man nog spekulera om i timmar men jag tror att kontentan av det hela är att vi är alla individer och därför kan man inte säga vad som är just sant och falskt då det är så olika vad man tycker. Själv tror jag på sex utan kärlek, att man ska vara två för att upprätthålla en fungerande vänskap och att man inte kan mäta människors lycka eller skapa någon annans lycka. Bara sin egen.