Nu när jag går sista året och allt planerade inför studenten har börjat hör jag många som pratar om "sen" hela tiden. Det pratas om vad man ska göra efter skolan, efter veckan, efter... Det verkar som att vad många inte inser är att vi lever här och nu, idag. Skolan kan inte vara en transportsträcka till något annat. För vad händer då sen? Då blir högskolestudier en transportsträcka till ett jobb som blir en transportsträcka till pensionen och det blir en transportsträcka till vadå, döden? Idag är det tisdag, inte kan jag gå runt i flera dagar och bara vänta på att det ska bli helg. Varför inte försöka uppskatta alla dagar? Det är ju trots allt oftast i vardagen vi lever.

Om jag igår kunde vara glad och nöjd över att jag hade gröna strumpor med muffins på, idag vara lycklig för att jag snart ska få dansa för en underbar lärare och samtidigt se fram emot att jag på fredag ska få träffa någon speciell utan att bara leva för den dagen så är jag nöjd.